Splittrat

Obs: skiter du i fåglar, lägg av att läsa nu, kolla t ex det senaste på Sydsvenskan.se istället. Annars kommer du aldrig att gå in här igen.

Det verkar som om SOF:s taxonomikommitté, inklusive bland andra den mytiske Örling Jörl, har bestämt sig för att lösa några knutar som det har varit mycket snack om de senaste åren.
Bland annat har tk särat de kanadagäss som är små och häckar på tundran från de stora som håller till i skogslandet, på prärien och i Europa. Skiljs lättast på att de förstnämnda generellt ser trevliga ut.

Sedan har tk äntligen gett mig och några kamrater, bland andra Ola, varsitt soffkryss som tack för besväret med våra obsar av amerikansk sjöorre. Jag har sett den vid två tillfällen, tydligt olika i karaktären:
Vid det första tillfället var upptäckaren Ola den enda som var lugn, resten av Holkens invånare blev rätt upprymda när vi fattade vad det var som flög förbi. Vi hade ett par rätt fina veckor där Melanitta-wise, 4 arter om man räknar med splitten.
Den andra gången var det bara jag som var lite speedad. Slisch, som hade jobbat natt innan han hamnade i Kåseberga, var förkyld och verkade rätt sänkt. När vi kom ut till ankhittaren Bunker-Sven halvvägs till bunkern var han lugn och sa bara "jaaaaaeh, den liggorh darrude". Borrje hade redan hunnit iväg när vi anlände. Han var väl tvungen att mangla vidare bland ungtrutarna i Ystads hamn.

Slutligen har tk gjort en ny pacifiklom! Hur ska man annars tolka namnet "Biankis bambusångare"? Arten heter på engelska Bianchi's Warbler. Var fan kom k:et ifrån? Varför är tk så förtjust i k?

Och nej, det händer inte särskilt mycket i mitt liv just nu. Då hade jag skrivit om det istället. Taxonomikommitténs artikel ligger ute här. Se upp, det är en pdf.