Han är tyst, han glor och han har morgontofflor.
Gulp. Jag tror jag såg Paraplymannen nu i natt när jag körde hem från jobbet. Han stod och glodde in genom ett skyltfönster vid en stängd affär på Skolgatan. Jag blev ganska skraj faktiskt.
En del kanske har hört storyn om Paraplymannen förut. Han dök för första och hittills enda gången upp en tidig morgon när jag och Lassman skulle ut och skåda. Jag gick ut till mitt vanliga hörn vid Siciliana och väntade på Lassman som var dagens chaufför. Tjugo meter innan jag kom fram till hörnet gick jag förbi en tjej - trodde jag.
När jag kollade igen såg jag att den jag just hade gått förbi var en man endast iförd grå kort morgonrock - en sån som slutar strax nedanför ändan och som jag först tolkade som en kjol eller klänning - och morgontofflor. I ena handen höll han ett knallrött paraply. Det regnade inte. Jag har sett en och annan märklig figur under mina år i Malmö och flinade nog mest, men blev snart ganska nervös när mannen började stirra ohämmat på mig. Han var helt nollställd i ansiktet och blåglodde verkligen.
Sen gick han förbi mig, runt hörnet in på Möllevångsgatan och stannade igen för att studera det oerhört intressanta skyltfönstret på fotvårdskliniken. Sen vände han på sig och började stirra igen. Eftersom vi var helt ensamma ute blev jag nu riktigt nervös och svor lite över att Lassman var sen - det hade varit skönt att bli räddad från den här dåren. Då ringer Lassman och berättar att han tyvärr blir tio minuter sen. Suck. Jag bestämmer mig för att gå in på min gård igen och promenerar i rask takt dit. Inne på gården spanar jag utåt och en halv minut senare dyker det röda paraplyet upp utanför grinden! Han stalkar mig! Jag får nog och går runt mitt hus in på bakgården, där det finns en annan utgång. Den här gången följde han inte efter, så jag gick ut på Södra Förstadsgatan och såg till att Lassman plockade upp mig på en annan plats.
Jag är inte hundra på att det var samma kille jag såg i natt, men jag reagerade direkt. Om det inte var han så var det nån som var väldigt lik honom - dock svårt att avgöra utan det röda paraplyet och morgonrocken.
En del kanske har hört storyn om Paraplymannen förut. Han dök för första och hittills enda gången upp en tidig morgon när jag och Lassman skulle ut och skåda. Jag gick ut till mitt vanliga hörn vid Siciliana och väntade på Lassman som var dagens chaufför. Tjugo meter innan jag kom fram till hörnet gick jag förbi en tjej - trodde jag.
När jag kollade igen såg jag att den jag just hade gått förbi var en man endast iförd grå kort morgonrock - en sån som slutar strax nedanför ändan och som jag först tolkade som en kjol eller klänning - och morgontofflor. I ena handen höll han ett knallrött paraply. Det regnade inte. Jag har sett en och annan märklig figur under mina år i Malmö och flinade nog mest, men blev snart ganska nervös när mannen började stirra ohämmat på mig. Han var helt nollställd i ansiktet och blåglodde verkligen.
Sen gick han förbi mig, runt hörnet in på Möllevångsgatan och stannade igen för att studera det oerhört intressanta skyltfönstret på fotvårdskliniken. Sen vände han på sig och började stirra igen. Eftersom vi var helt ensamma ute blev jag nu riktigt nervös och svor lite över att Lassman var sen - det hade varit skönt att bli räddad från den här dåren. Då ringer Lassman och berättar att han tyvärr blir tio minuter sen. Suck. Jag bestämmer mig för att gå in på min gård igen och promenerar i rask takt dit. Inne på gården spanar jag utåt och en halv minut senare dyker det röda paraplyet upp utanför grinden! Han stalkar mig! Jag får nog och går runt mitt hus in på bakgården, där det finns en annan utgång. Den här gången följde han inte efter, så jag gick ut på Södra Förstadsgatan och såg till att Lassman plockade upp mig på en annan plats.
Jag är inte hundra på att det var samma kille jag såg i natt, men jag reagerade direkt. Om det inte var han så var det nån som var väldigt lik honom - dock svårt att avgöra utan det röda paraplyet och morgonrocken.
3 kommentarer:
Han e najs!
Han ser rätt söt ut tycker jag, ett ämne för en serie kanske?
Najs, söt... ni har kanske sett Monty Python's Holy Grail med den lilla kaninen ...
Skicka en kommentar