Tips och trix 1: Hur man får ner en lampkupa med en diameter på 35 centimeter i en låda som är 15 centimeter hög samtidigt som man skapar en trevlig Guantánamo Bay-stämning.
Många kanske tror det här är skitsnack, men det bor en liten Martin Timell inne i mig. En händig figur som gärna gör om sitt hem och inte skyr vissa tillvägagångssätt bara för att de råkar vara lite kontroversiella. Vid fyratiden natten mot fredagen poppade Martin Timell ut, för han hade tröttnat på en lampa som hängde i taket i vår hall.
Eller så kanske det inte alls var så. Jag hade somnat sent och hade haft lite svårare än vanligt att somna eftersom jag visste att jag skulle upp tidigare än vanligt och jobba. Så vid fyra vaknade jag av något, troligen tidningen som dunkade i hallmattan - ironiskt, kan man tycka.
Jag stirrade in i väggen och konstaterade surt att jag nog skulle bli tvungen att gå på muggen för att kunna somna om. Ut i hallen, något vinglig, och där kom gäspningen. Jag sträckte ordentligt på mig och konstaterade något för sent att jag hade knockat till lampan - en vit glob i glas, nånstans mellan en fotboll och en basketboll i storlek. Den satte igång att gunga och av någon anledning fattade jag direkt att det skulle gå åt helvete.
Jag gjorde några rätt vingliga språng ut i vardagsrummet och när jag hade hunnit några meter kom smällen - ett rejält brak krönt med ett sprött klirrande. Jag vände mig om och såg en miljon glasskärvor glittra i mörkret. Sen sopade jag små, elaka, tunna glasbitar i 25 minuter innan jag äntligen kunde gå på muggen och till slut tillbaka till sängen och få lite sömn.
Kan inte påstå att jag är särskilt nöjd med förändringen. Men i vissa kretsar kanske det ger lite cred att ha en hall som ser ut som en kinesisk dödscell. Och ja, den uppmärksamme ser i lådan att jag borde ha dammsugit för säkert två veckor sen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar