Idag hände något ovanligt, men jag blev inte ett skit förvånad. Arcade Fire-spelningen i Köpenhamn, som jag tidigare har dräglat över här på bloggen, ställdes in för att sångaren har tappat rösten.
Jag har tidigare i år konstaterat och högljutt klagat över min dåliga timing.
Sedan nyår har jag vad jag kan minnas inte kunnat gå på en enda spelning som jag verkligen har velat se eller på någon fest på grund av mitt jobbschema.
För en månad sen hade jag tagit tre dagar ledigt för att åka till Berlin, men resesällskapet fick influensa så resan brann inne.
Och de kommande två veckorna planerar jag att missa en spelning med det vansinniga livebandet Sirqus Alfon och en whiskyprovning i skönt sällskap. Dessutom får jag försöka se brottstycken av fotbollslandskampen i veckan på jobbet.
Men turen kanske vänder - en kväll med lokala matspecialiteter i en universitetsstad i närheten hägrar. Ska bara se till att inte bryta benet eller få tandvärk eller nåt annat.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Lider faktiskt med dig, speciellt vad gäller Arcade Fire-konserten. Känner faktiskt inte för att ironisera över det.
Oj? Har du också blivit sjuk? :)
Den lokala matkvällen måste bli smått fantastisk för att gottgöra allt du missat... Nu känner jag kraven och förväntningarna öka mångfalt, inte minst som nyförvärvning i quiz-laget... Hoppas jag kan motsvara detta :-)
thd: Kan nån så kan du!
Och jag lider inte SÅ mycket, är mest förbluffad över hur allt lyckas krocka - inte mycket att bli upprörd över egentligen eftersom man inte kan påverka det. Dessutom har jag ju fått gnälla av mig på bloggen...
Skicka en kommentar